Ja, faktiskt...

Var hos pappa och hälsade på dagen före och på julafton.

Båda dagarna kändes faktiskt bra att lämna honom där... han var inte ledsen... eller det kanske han var, men visade iallafall inget! Skönt.

Jag, Villy och barnen åkte till honom. Vi hade med oss dricka, lite godis och chips som han kunde gotta sig med. Tror det var ganska så populärt för han högg in ganska så fort i skålarna och i drickan.   

Min skralltiga gamla pappa.   

Mamma följde inte med nån utav dagarna p ga att hon blivit vansinnigt förkyld och hade feber. Förstår det. Hon varken orkade och tänkte såklart på pappa så hon inte smittade ner den klene lille mannen.

Den 23:e, efter att vi hade varit hos pappa, åkte jag, Villy och barnen till Liseberg för att titta på alla vackra ljus och för att gå i de mysiga affärerna.

Det var mysigt men väldigt kallt.

Julafton började vi med att åka till pappa och sitta och hålla honom sällskap en stund och lägga en julklapp till honom under hemmets gran, sen till mamma för att äta tomtegröt och fika. Sen bar det av för att hälsa på och öppna julklappar hos svärfar. Mysigt.

Efter detta blev det att tända ljus hos min syster Lotta. Inte så lätt med tanke på att det blev till att gräva sig fram till graven.

Sen var det äntligen hemma i hemmets lugna vrå, med julklappsutdelning av en liten tomtenisse vid namn Oliver!

Det blev ingen tomte i år och barnen var nöjda med det. Oliver var gärna tomte.

Juldagen och denna annandagen har rullat på fint och har varit väldigt lugna och sköna. Bara tagit dagarna som de kommit. Så som det ska vara.

Har inte vart hos pappa dessa dagar, men tänkte vi ev. skulle dit i morgon.

I dag har vi varit och firat Sylvi för hon fyllde 20 år den 23:e. Grattis till henne!   

Mamma ligger förövrigt fortfarande och känner sig krasslig med feber och förkyldning.

Hon får se till att krya på sig så att hon kan hälsa på hos pappa snart igen. Han saknar henne.

Nu ska jag och Villy sätta oss en stund framför tv:n och ta det lilla lugna... i morgon är det dax för bildoktorn att operara lilla bilen... En givare är slut på bakre hjulet. Jaja... vi får väl se vad det kalaset kan sluta på. Tusenlappar??

Den som lever får se!

God kväll. R-M

God Jul...   

Det undrar jag...

En sista jul med pappa??

Mycket funderingar som flyger i huvudet denna vanligtvis underbara högtid... Älskar julen, har alltid gjort... Men nu är det så mycket som svärtar ner den...

Min pappa har blivit gammal... gammal nog att inte klara sig själv... varken med toalettbesök eller att knappt orka hålla sig vaken. Min lilla pappa... ynklig, mager och yr i mössan har han blivit. Är rädd för att han kanske slutar minnas mig och barnen...

Lilla pappa har hamnat på hemmet... Min pappa!!!?

En gång var jag en liten flicka som gärna satt i hans knä och trivdes så gott... en liten flicka som blivit stor...

Det som känns mest är ju den eviga samvetet... det dåliga samvetet... Varför ska man ha det?? Jag vet ju att vi inte kan göra nåt åt att pappa är där han är... Det värsta är ju att han verkligen inte vill vara där och försöker med alla medel att få komma hem... han ville att jag och mamma skulle beställa taxi till honom...

Han sa att han vantrivdes så och ville hem... Min pappa i tårar... Hur känner man sig då?? Inget vidare... Hur många gånger som jag bet mig i läppen och var klämkäck med honom för att han skulle vara lite mer positiv vet jag inte... Men hemma gick det inte mer... Allt släppte och allt brast...

Min lilla pappa finns i tankarna hela tiden. Jag ser hans gestalt ligga där i sängen... med ryggen mot oss och ansiktet mot väggen.

Han sa att han kommer att ligga och inte göra nåt annat förrän han kom hem... Men lilla pappa kan inte göra annat hemma heller...

Försökte att få honom att förstå att det är bättre att kanske gå ut i samlingsrummet och vara med de andra lite. Men icke då!

Idag hade mamma och syster varit och hälsat på... Då sov han hela besöket. Inget kul det heller, men kan nog säga att jag nog tror att se honom så ledsen och ynklig som han var när jag vär där, nog bränner ett par snäpp värre... Sover han så har han ju iallafall inte sådana tankar.

Ska försöka åka och hälsa på pappsen i morgon, med Villy och barnen.

Vill gärna hälsa på honom på julafton med... men undrar om det är någon idé om han nu inte har koll på läget. Man kanske bara blir ledsen hela julafton istället för att glädjas.

Pappa blir ju inte friskare för att det är jul.

Jag hoppas på en fin jul trots allt tråkigt och hoppas pappa kommer att trivas och äta god julmat och känna gemenskap med de på hemmet denna dag och andra dagar med såklart.

Hoppas han förstår att vi absolut inte överger honom bara för att han är på hemmet.

Älskar dig pappa.

Vet att jag inte skrivit på länge och har egentligen haft mycket att skriva om, men har inte haft varken tid eller ork. Men nu kände jag att jag behövde skriva av mig lite.

Kram och God Jul ni där ute!